Första gången jag hörde talas om "Pensionärsskatten" var i ett tal av Göran Persson under Almedalsveckan 2006. Det är ju en självklar logisk följd av jobbskatteavdraget och som då rätt nybliven pensionär fattade jag aldrig varför det inte blev större debatt om den här orättvisan bland oss pensionärer. Det var liksom en ickefråga, och vi pensionärer fick ju aldrig vara med i racet när det skulle bli fart på Sveriges finanser.
Sen gick det många år där det alltid sas från Alliansen att det inte fanns någon pensionärsskatt även om vi pensionärer tydligt såg att vi hade en egen kolumn i skattetabellerna med bra mycket högre skatt. Det var ju bara att räkna. För i år betalar jag cirkus 1200 extra per månad, och det är väl OK om det är en uttalad politisk åsikt som ligger bakom. T.ex. att pensionärer kostar samhället så mycket så dom får betala lite extra. Om man säger så är det ju något att diskutera, det kanske tom är rätt och riktigt att det är så, vad vet jag, men då borde Alliansen säga att det är så här dom vill ha det.
Nu i år inför valet har jag inte hört så mycket om pensionärsskatten förrän nu de senaste veckorna. I morgon har PRO demonstrationer om pensionärsskatten, och så idag, fredag 14 mars, fick jag brev från Skattebetalarnas Förening som vill ha mig som medlem för att få bort pensionärsskatten.
Hjälp - jag är kluven, men inte kan jag väl gå med i Skattebetalarna? Jag har inget emot att betala skatt, men orättvisorna gentemot löntagarna har jag tjatat om i mina bloggar ända sen mina första blogginlägg. Runt 150.000 kronor extra har jag och Margareta visst bidragit med under våra pensionärsår. Dom får jag aldrig tillbaka, men visst vore det fint om det kunde stanna vid det. Hoppas PRO:s demonstration ger i morgon ger effekt, Alliansen verkar lite nervösa i år har lätt att byta fot och åsikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar