Fotbollsvåldet

I efterdyningarna efter den tragiska dödsmisshandeln i Helsingborg härom dagen analyseras det friskt över varför det har blivit så här och vad man kan göra.

Chris Härenstam pekade i morronsoffan i måndags på en orsak till att klimatet blivit så hårt, alla utslagningsprogram på TV! Långsökt? Nä, jag tror han har en poäng. I vart och vartannat program på TV ska folk röstas ut - du duger inte, du får inte vara med längre! Det som började med Robinson genomsyrar alltför många program  på TV och bidrar till ett hårdare klimat. En intressant åsikt som även har slagit mig, hoppas nån spinner vidare på den debatten.

Men en sak som jag tycker är viktigare sägs det väldigt lite om: Alkoholen. Den är ju så omhuldad så den vill ingen riktigt kritisera. Den är, vad jag förstår, så viktig inkomstkälla på arenorna så den vill ingen riktigt kritisera. Den är ju så självklar för oss alla och öl är ju så gott så den vill ingen riktigt kritisera.

Så såg jag just i det här ögonblicket en rubrik i Aftonbladet där Henke Larsson tog upp det ämnet, alkohol och fotboll. Jag började skriva några rader och hoppade tillbaka till Aftonbladet för att läsa vad Henke egentligen skrev men inlägget var borta redan efter några minuter! Tillfälligheter? Eller var det sportchefen som inte ville ha alkoholkritiska artiklar i Aftonbladet? Jag påstår inget men ska förstås hålla ögonen på AB och läsa artikeln om den kommer tillbaka.

Men med mindre alkohol i samhället skulle fotbollsvåldet minska så klart. Stängda pubar på matchdagarna, ingen ölförsäljning på arenorna och maskeringsförbud sen så är mycket av problemet med läktarvåld löst.

Utan att kunna några siffror påstår jag att vi över huvud taget dricker väldigt mycket mer alkohol nu än för 10-20-30 år sen, det är klart att det märks på många sätt. På enklaste barnkalas ska de vuxna dricka vin och ungarna skickas fram till boxarna för att krana upp åt föräldrarna.

Så länge alkoholen bara fortsätter att öka så kommer förstås alkoholproblemen också bara att öka. Men det är väl så vi vill ha det?        

Intresset för Pensionärsskatten börjar öka

Första gången jag hörde talas om "Pensionärsskatten" var i ett tal av Göran Persson under Almedalsveckan 2006. Det är ju en självklar logisk följd av jobbskatteavdraget och som då rätt nybliven pensionär fattade jag aldrig varför det inte blev större debatt om den här orättvisan bland oss pensionärer. Det var liksom en ickefråga, och vi pensionärer fick ju aldrig vara med i racet när det skulle bli fart på Sveriges finanser.

Sen gick det många år där det alltid sas från Alliansen att det inte fanns någon pensionärsskatt även om vi pensionärer tydligt såg att vi hade en egen kolumn i skattetabellerna med bra mycket högre skatt. Det var ju bara att räkna. För i år betalar jag cirkus 1200 extra per månad, och det är väl OK om det är en uttalad politisk åsikt som ligger bakom. T.ex. att pensionärer kostar samhället så mycket så dom får betala lite extra. Om man säger så är det ju något att diskutera, det kanske tom är rätt och riktigt att det är så, vad vet jag, men då borde Alliansen säga att det är så här dom vill ha det.

Nu i år inför valet har jag inte hört så mycket om pensionärsskatten förrän nu de senaste veckorna. I morgon har PRO demonstrationer om pensionärsskatten, och så idag, fredag 14 mars, fick jag brev från Skattebetalarnas Förening som vill ha mig som medlem för att få bort pensionärsskatten.

Hjälp - jag är kluven, men inte kan jag väl gå med i Skattebetalarna? Jag har inget emot att betala skatt, men orättvisorna gentemot löntagarna har jag tjatat om i mina bloggar ända sen mina första blogginlägg. Runt 150.000 kronor extra har jag och Margareta visst bidragit med under våra pensionärsår. Dom får jag aldrig tillbaka, men visst vore det fint om det kunde stanna vid det. Hoppas PRO:s demonstration ger i morgon ger effekt, Alliansen verkar lite nervösa i år har lätt att byta fot och åsikter.    
           
       

Det börjar redan hetta till

Det märks redan bland mina vänner på Fejan att det är valår i år.

Jag har ett par tre vänner som brukar komma med politiska kommentarer och dom är mer aktiva nu, är redan i farten. Jag har munhuggits lite smått med min KD-vän tex och åtminstone tryckt Gilla på några inlägg jag sympatiserat med. Och så har jag en FB-vän som är arg på allt och alla. Det är mygel, det är skandal, det är taskspel.... Men dom som kör på så är hopplösa fall som man bara skrattar lite åt.   

Jag kollade nu min väljarsympatiprognos som jag avlevererade för över tre år sen, och den var inte så dum om jag jämför med Sifos siffror för januari.

S har ökat någon procent mer än jag trodde och M har minskat några procent mer än jag trodde. Mp, Fp, Kd och C nästan precis som jag tippade och V och Sd har båda högre siffror än jag tippade.Och visst tror jag att såna här prognoser säger en del om sympatiläget och så här i starten av valrörelsen pekar väl allt på att Alliansen förlorar, men att man lägger sån vikt vid små förändringar från en prognos till en annan blir jag inte klok på. 

Häromdagen var det prognoser inför EU-valet också, det måste väl vara ännu svårare att dra några växlar på såna prognoser, men man förutspådde ett ökat valdeltagande i år. Jag röstar alltid i EU-valet men inte förrän just nu har jag vetat när det blir, 25 maj står det på EU-valets hemsida. 20 svenska delegater som tjänar bra. Totalt är dom över 700 och det har jag inga problem, jag tror i det stora att EU är bra och gör mest nytta. Cirkusen med att varje månad flytta till Strasbourg för en vecka har jag aldrig förstått riktigt, den borde bort! Få se om den kommer att diskuteras inför valet i maj.

Uppkopplade får lättare jobb

Jag läste en intressant artikel av Anna Björe i Vlt häromdan om Sociala Medier i arbetslivet. Hur viktigt det är att ha stora nätverk, att ta till sig och utnyttja nya tekniker mm. Jag som nästan är 70 år är lite avis för att jag aldrig fick ta del av den här tekniken under yrkeskarriären, den skulle ha passat mig och de arbeten jag haft.

Redan på min första kurs om Sociala Medier för oss i pensionärsåldern (för 4-5 år sen) minns jag att jag sa till mina elever att vi alla skulle haft väldig nytta av Sociala Medier på jobbet om vi varit yngre, men det var det ingen som riktigt höll med om minns jag, men när jag läser en sån här artikel så.... Vad var det jag sa!

En intressant passus i artikeln var att det här är naturligt för dom som är under 25 år, för "äldre" gäller det att vara alerta och ta till sig förändringarna. Det ger ju en tankeställare om hur fort det här med Sociala Medier har förändrat tillvaron.

Men jag rör mig i pensionärssammanhang nu, vad har då vi pensionärer för nytta av att vara med på Sociala Medier-tåget. Det är lite svårt att så där distinkt svara på mer än för mig själv som får utlopp för en del kreativitet och får en hel del kontakter, både med gamla vänner men även nya kontakter både över åldersgränser och landsgränser. Men vad ska man trycka på för att göra det intressant för äldre att tycka det är självklart att hoppa på tåget? Det ska jag lura på tills nästa gång jag står inför ett gäng undrande pensionärer.                          

Personlig Integritet vad är det egentligen?

När jag började lägga ut texter och bilder på Sociala Medier för 6-7 år sen tänkte jag ett tag på hur jag skulle ställa mig till det där med integritet, men kom rätt snabbt fram till en gränsdragning mellan personligt och privat som passade mig.

Allt skulle jag skriva under mitt eget namn och jag skulle stå personligt för allt jag skrev tänkte jag, och så har det blivit. Några av mina ålderskamrater (pensionärer) är hysteriskt rädda t.o.m. för att bara visa sin bild på Facebook eller för att skriva det allra enklaste inlägg. "Jag bara tittar" säger dom ofta.

Jag har varit öppen om en sjukdomsperiod, några texter där kunde kanske vara till nytta för andra har jag tänkt. Jag har skrivit en text om mitt yrkesliv, kanske det i något sammanhang kan vara till nytta för andra tänkte jag. En text som hamnade på Tekniska Museet för övrigt. Jag har skrivit om semesterminnen, planer, små och stora tankar och nån gång kanske hur jag ser på livet och att bli gammal nu på tröskeln till Dödens Zon. Var ligger skillnaden mellan privat och personligt? Och vad betyder egentligen Personlig Integritet?    

Jodå, det finns en privat gräns och den kliver jag inte över, och aldrig att jag på ett negativt sätt pekat ut någon och passerat deras privata gräns (hoppas jag). Nu har jag haft tur och inte råkat ut för någon negativ reaktion, om något sånt skulle hända finge man väl göra lite omvärderingar av gränsdragningrna.

Under 2013 dök så det här med NSA, FRA mm upp. Blir även jag övervakad? Ska man bli mer restriktiv? Det är klart jag följer den debatten, men egentligen påverkar den mig inte så mycket. Jag inbillar mig inte att grabbarna på NSA sitter och kollaläser det jag skriver och undrar vad jag är för en kuf. FRA gör knappast en åsiktsanalys av mina inlägg och sorterar in mig i mappen för lätt förvirrade nätnedskräpare? Nej, jag bekymrar mig inte så mycket och kör på som vanligt men följer debatten förstås. Och kanske byter åsikt nån gång om min Personliga Integritet, vad vet man?        

Det går fort nu

Jag hinner inte med i datautvecklingen känner jag, jag håller mig till vanlig styrfart. Det var ett intressant inslag på Gomorron Sverige på SVT i veckan när Gavagai var där och pratade. Intressant  även om jag inte fattade så mycket av'et.

Nä, nån stor tänkare är jag inte och tiden är för länge sen förbi när jag hängde med i datautvecklingen, men jag har allt haft en tanke åt det här hållet och tom skrivit nåt inlägg om sånt här på nån blogg, fast inte trodde jag på nåt så avancerat som Gavagai förstås. Men jag brukar tänka att allt vad vi skriver på nätet, på Twitter, i Facebook i bloggar etc, ja även det här rätt innehållslösa blogginlägget, allt det sammanslaget säger massor om vår samtid. Jag trodde nog att man i av avlägsen framtid skulle hitta tekniker för att göra analyser av alla texter från den här tiden och så är framtiden redan här med deras textanalyser visar det sig.

Som jag inte fattade mycket om mer än att jag ska läsa mer om det. Hur deras system kunde lära sig ett nytt språk på några timmar var t.ex. en sak som var väldigt abstrakt, men nu har jag lagt deras namn på minnet. Det är inte lätt att bli gammal.              

Jobbskatteavdraget = julklappsbidraget ?

Alltsedan Alliansregeringen tog hand om Sverige har ju jobbskatteavdraget varit centralt, men det är nog bara dom allra mest troende som inbillar sig att det varit effektivt för att minska arbetslösheten.

Det känns nog fint för dom som får ta del av skattesänkningar men det har gått för långt nu. Börjar kännas nattståndet med jobbskatteavdrag som lösningen på allt elände. Synd att sossarna är lite bleka inför årets val och accepterar även det 5:e jobbskatteavdraget.

För det har gått för långt, sossarna borde ha stått upp mot det 5:e jobbskatteavdraget. Många behöver nog mer pengar i pluskan, men det behöver vi pensionärer också som istället backar 2,7 % i år och är tillbaka på 2009 års nivå.

Men tillbaka till jobbskatteavdraget. En ekonom tipsade i VLT häromdan om att man kunde låta bli att ta ut årets jobbskatteavdrag och i stället spara det till julen 2014 så var julklappspengarna fixade. Så det 5:e jobbskatteavdraget blir alltså direkt ett julklappsbidrag! Bidragssverige heter det ibland.